tag:blogger.com,1999:blog-47696787227121201432024-03-22T01:30:44.752+01:00Äntligen tar jag till den virtuella pennan!Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.comBlogger23125tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-78267607585258655422013-04-12T19:32:00.000+02:002013-04-12T19:32:00.074+02:00SorgOK, så det är inte så att jag är ett vrak jämt. Jag är rätt stabil, rolig. Inte så normal, men absolut inget freak. En cool tjej. Skrattar mycket, många skulle nog beskriva mig som lyckad, en av dom man önskar att man vore mer som. Då skulle man ha allt en människa kan önska sig. Jag har en fin pojkvän, han är bäst. Som en dröm, så jag undrar rätt ofta när jag ska straffas för allt det goda jag fått erfara tack vare honom - för ingen kan ju få allt. Drömprinsen kommer alltid med en efterföljande mardröm. Jag är övertygad om att han kommer att bli en sån jag skriver en bok om när jag är 58. “Mina ungdomsår”. Jag blir intervjuad av DN, där jag förklarar hur jag bearbetat sorgen över hans bortgång, och gått vidare i livet. Han reduceras till “allt man kunde önska sig”. 5 ord som jag försöker beskriva honom med, när den här lyckan och stabiliteten är så främmande för mig att jag fortfarande letar efter ord. Men det får duga så länge medans jag famlar vidare efter en bättre beskrivning. Allt man kunde önska sig. Helt ok.
Jag har dessutom en alldeles underbar, egen hund som snart blir 13. Min ständiga polare som jag delat så mycket glädje och sorg med. Min bästa vän. Zorro. Lägg till bästa vänner som jag känt i över 10 år nu, och föräldrar som gett mig insikter för livet som jag ofta slås av att alla inte fått. Mycket som är självklart för mig är alltså inte självklart för alla. Jag har ett driv, en självsäkerhet, en karisma, humor, temperament. Det är jag det. Få förunnat, och jag känner mig otroligt priviligerad. Kanske därför som jag väntar på att allt ska försvinna, för ingen kan ju ha det så bra. Det är naivt att tro det. MEN VET DU VAD JAG ÄR ETT VRAK IBLAND. För ibland så händer det att pandoras ask öppnar sig när jag minst anar det, och ibland kan det komma ytterst olägligt. Som på en promenad i vårsolen, och fåglarna kvittrar. En dag att glädjas. Men nej, då väller mörkret fram och det blir alldeles tyst och jag hör inget annat än mitt eget snyftande. Det som triggar igång sorgen inom mig kan vara alltifrån en ärlig berättelse i en dokumentär på SR podden, eller en låt som träffar rätt. Då blir jag sårbar, skör och skälver som ett litet löv. Sorg. För även om jag må ha priviligerats med många glädjeämnen i mitt liv, så har jag precis som alla andra mött Sorgen. Kanske mer än andra där också, jag vet inte. Svårt att jämföra, men det känns för mig som att allt är lite 110 i mitt liv, superbra eller superdåligt, det ska alltid vara så extremt. Upp och ner, upp och ner. Skitbra när det går upp, suger när det går ner. Då får man ta till tangentbordet och omfamna att man är människa och att livet är glädje och sorg. Ta sig igenom det. Deal with it. Jag blir mer och mer och mer sugen på att göra världens starkaste radio-dokumentär, där jag håller en monolog och tar världen med storm med allt som jag har att berätta. Sen kommer vardagen tillbaka, Jens kommer hem och gör te till mig. Vi kollar tv serier och jag känner att äh jag kanske inte har så mycket att berätta ändå. Vi får se, kanske kommer det en sommar då jag låser in mig i en stuga och kör, bara kör. Ut med skiten, ut med allt! Låt orden flöda! Ordbajsa så pappret tar slut. Jag längtar lite. För det här lugnet, den här lyckan, den här NÖJDheten känns tillfällig. Och därför tänker jag njuta av varje sekund av det. Så jag har ingen brådska. Sorgen kan vänta. Världen kan vänta. För nu ska jag dricka te med min älskade Jens och ha min snarkande lilla gullebulle-Zorro i famnen. Och njuta av det goda livet.
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-76099389509781149552011-03-23T17:12:00.004+01:002011-03-23T17:34:52.253+01:00och stjärnorna tänds bakom ögonlocken<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9fgnw_hwogdLZv32l5bV2haBZhkiEuwEayvwctmSis8YDkYY3qHuBcvGOTIsIR3B7hDntoW58lwpf0mMZU5sDCWH5kkELA9SNMFFU_kB8wZPm2FHppme3fGXhBHfSHVnnMM8LBgcpz6YU/s1600/77660912.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 213px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9fgnw_hwogdLZv32l5bV2haBZhkiEuwEayvwctmSis8YDkYY3qHuBcvGOTIsIR3B7hDntoW58lwpf0mMZU5sDCWH5kkELA9SNMFFU_kB8wZPm2FHppme3fGXhBHfSHVnnMM8LBgcpz6YU/s320/77660912.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5587314049681433938" /></a><br />Jag blundar, känner mig smått dåsig av att sträcka mig. Mitt låga blodtryck gör sig påmind. Men vad gör man. Det är lite mysigt också, ju. Jag kommer ihåg i nian när vi med spänd förväntan väntade på rasten för att kunna springa till handikapp-toan och svimma vid upprepade tillfällen. Det var ju så skönt! Några hjälpte varandra, och ströp varandra så att de kunde svimma ordentligt. Ibland kunde någon skaka på golvet av den plötsliga syrebristen. Sen kvicknade man till och skrattade glatt åt sin makt över kroppen och över att ha funnit ett sätt att fly tillvaron på. Det var ju inte farligt, tänkte vi. Fortfarande känns det rätt skönt när prickarna dansar runt under ögonlocken och allt ljud försvinner för ett tag. Jag gillar det. Sen kommer man tillbaka och ingen jävel har märkt någonting. Jag har precis varit i rymdens eviga skyddsbarm och tillbaka, och det är min egna lilla hemlighet. En gång svimmade jag i köket när jag sträckte på mig. Det var inte så lyckat. Jag vaknade i mammas famn bland krossad porslin som jag hade dragit med mig ner på golvet när jag ramlade. Jag hade ett jack i hakan, jag hade tydligen skakat okontrollerat på kuppen. Mamma misstänkte epilepsi och vips var vi på akuten på EKG-koll. Jag hade inget, men man bad mig att vara försiktig nästa gång. Jag nickade. <br /><br />Det är inte som att jag knarkar svimningar. Ibland är det helt oönskat från min del. En gång drog Jens upp mig från sängen för hastigt och jag hann säga "nu svimmar jag", men så släppte han mig och tänkte inte på att jag var allvarlig. Jag var tvungen att kämpa hårt för att hålla mig i den här världen för att jag visste att om jag svimmar nu så kommer jag att skada mig och skrämma Jens. Inga fler EKG:n, tack. Jag kanske borde ha en sån där pin som man får om man har Alzheimers? Typ "Jag har lågt blodtryck, svimmar ibland". Nej tack. Jag får hålla mig till de här kontrollerade svimningarna där jag lugnt kan åka till rymden och tillbaka och vakna med ett nöjt leende på läpparna. Min egna lilla "happy place". <br /><br />Nog om svimningar. Annars då? Jodå. Efter x antal existensiella kriser som kommit och gått i mörkrets månader, så börjar jag tina upp och gilla livet igen. Jag har börjat skriva. Det känns lite synd att jag inte röker längre, för då jävlar är tankehatten på. <br />Men jag låtsas röka och det funkar det med. Det och lite skön tankemusik så är jag igång, lite halvsnurrig av allt låtsasrökande. Apropå yrsel. Hur som helst så är det här det bästa någonsin i världen, sitta i mitt kök när solen väller in med sina varma strålar, musiken är på och jag hamnar i Paris konstnärskvarter och skriver för allt jag är värd. Och gillar det jag läser. Fyfan vad jag är bra. Jag ska skriva krönikor för Nöjesguiden tänker jag när jag ser att de söker en ny krönikör. Jag ska göra radio av mina texter tänker jag efter att ha lyssnar intensivt på SRs podd-kanaler. Fyfan vad inspirerande. Men manus, det får vara. Jag är mer för att skapa karaktärer och skriva engagerat om deras liv - typ mer treatment egentligen. Men nu jävlar ska orden få förlösa varandra, dansa fritt och ledigt på textraderna och hoppa fram och tillbaka tills det klingar riktigt fint på pappret. Men denna nyunna kreativa flodvåg, tänkte jag skapa historia. Håll tummarna.Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-6409937570093348122010-10-06T00:42:00.004+02:002010-10-06T01:01:14.902+02:00Hopp och förtvivlanJag blir så ledsen, arg, uppgiven, frustrerad över bristen på insikt, den kanske viktigaste ingrediensen som gud glömde slänga in i smeten när han skapade människan. Kanske blev han distraherad just då av gudinnan som kramade om honom och gav honom en kyss på nacken. då tittade gud upp log, vände sig om och kramade sin gudinna. När han sedan vände sig om för att fortsätta baka guds gåva till jorden föll det här med insikt mellan stolarna. <br />Det har lett till så mycket skit för djuren på den här jorden. För naturen, och för oss också. Jag blir så ledsen när jag läser de milslånga artiklarna om hur jävligt minkarna, tigrarna, valarna, tjurarna och alla andra har det, pga människans ignorans, nonchalans och egoism. Jävla idioti är vad det är. <br /><br />Om det är så att människor verkligen inte fattat, inte kommit till insikt om vad det är som pågår bakom stänga murar, så kan jag förstå att de kanske inte bryr sig. De har ju ingen aning om hur det ligger till. Däremot har jag lite svårt för att förstå hur man kan ha undgått all information som oftast leder till insikter? Vi bombas av information ständigt, ändå stänger folk av och får inte in det i skallen hur allt egentligen ligger till. De begriper, men de FATTAR inte. kanske är det för mycket, kanske har vi en inbyggd säkerhetsspärr för att orka leva trots alla hemskheter runtom i världen. <br /><br />Dom som gör mig riktigt mörkrädd är de som förklarar att de fattat, men att de inte bryr sig. då har de alltså kommit till insikt men skiter i't. då blir jag mållös och tänker att näe, det går bara inte för sig. Man kan inte rationalisera bort grova brott mot djur och natur och tro att man är en frisk och insiktsfull människa. Näe, tänker jag, människan har inte fattat PÅ RIKTIGT. Jag vägrar tro på att människan är kapabel till att stötta eller genomföra brutaliteter efter att ha kommit till "andra sidan" - den goda sidan. När man väl har fattat hur det ligger till och vad man själv kan göra för att få till en förändring går det bara inte att sitta still och fortsätta käka kött, köpa päls och vurma för skogsskövlingen.<br /><br />Jag vill rikta ett stort tack till alla eldsjälar som skapar hemsidor, debatter och verkligen anstränger sig på lokal eller global nivå för att få till en bättre värld att leva i, för alla. Det är ni som ger mig hopp och en känsla av att det faktiskt blir bättre, även om inte alla är med på tåget riktigt än. Jag får möjligheten att göra skillnad genom att skriva under era protestlistor, sprida ordet, köpa god vegetarisk mat etc. Det är helt fantastiskt. <br /><br />Ni ger mig bränslet och övertygelsen till att kampen för rättvisa och en hållbar värld bara har börjat!<br />Gud - langa insiktsburken så slänger vi in den i efterhand i smeten. Tillsammans så kan vi alla vispa till en riktigt god värld trots allt!Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-63093907926765098342010-10-06T00:42:00.001+02:002010-10-06T00:42:26.684+02:00<a href="http://www.panda.org?source=banner"><img src="http://assets.panda.org/img/original/120_60_banner.gif" alt="Support WWF" width="120" height="60" border="0"></a>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-8313445466954091382010-10-06T00:41:00.002+02:002010-10-06T00:41:57.232+02:00<a href="http://www.panda.org/endangeredspecies?source=banner"><img src="http://assets.panda.org/img/original/468_60_banner_species.jpg" alt="Find out more about endangered species" width="468" height="60" border="0"></a>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-50932379534640448172010-01-16T21:27:00.004+01:002010-01-16T21:41:11.984+01:00Flyt.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4WwTuXdKtfDuLC1231JrzbKldnlH9cyxHf3086-SJZsB4X8Yv13_WT5UmkWcEVEBTkxNDLiXXESdzLKOSWQOVuSmkf3yDrbakFBmYtp_46-PJOy3zlTHXewkAjKqcUQQ8STb1FgN3PByd/s1600-h/images-4.jpeg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 120px; height: 120px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4WwTuXdKtfDuLC1231JrzbKldnlH9cyxHf3086-SJZsB4X8Yv13_WT5UmkWcEVEBTkxNDLiXXESdzLKOSWQOVuSmkf3yDrbakFBmYtp_46-PJOy3zlTHXewkAjKqcUQQ8STb1FgN3PByd/s320/images-4.jpeg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5427440449230294866" /></a><br />Alltså. Nu sitter jag här på tåget på väg hem och dricker en mycket välförtjänt öl. Härligt!<div><br /></div><div>Vi har varit på kårhuset och frälst de inskrivande studenterna på GU med våra fina studentrabatter. Ingen större hit, det ekade tomt. Det var sjukt kallt med marmorgolvet och en dörr som säkert stod på glänt. En tant som hade hand om stället kom fram och visade vart kaffet var, och bestämde sig för att upplysa mig om hur studentkorten fungerar. När jag ärligt sa att jag inte hade en aning om att det var så att de som inte tar CSN och är över 26 inte får SJ-rabatt förrän de fått ett intyg skickat av sin institution, så blev hon skitsur och sa att det vore bra om vi gjorde research innan vi kom dit. Som att vi inte har ett annat liv. Detta var förresten 5 min efter att vi kommit dit. Tummen ner för kårhuset, med andra ord! Däremot hade Swedbank hand om betalningarna av kåravgiften, och jag passade på att fråga så mycket jag kunde om aktier, pension och Mastercard. Och lägenhet inför GBG Film Festival. En av killarna skulle höra av sig med mer information och kolla efter lägenheter. Gött!</div><div><br /></div><div>Igår var det perrongen som gällde, där tinade vi upp frusna göteborgare som skulle till eller från tåget. De blev jätteglada! Jag fick tom. höra att jag måste druckit olivolja för att jag var så smord i munnen (bra komplimang till en säljare!) och att det är härligt att se att SJ anställt så charmiga tjejer! Men kallt som sjutton. Vi fick låna täckbyxor och fleecevästar från resebutiken. Jag passade på att fixa tågbiljetter inför Festivalen, samt så fick jag boende! Peter erbjöd sig att låna ut sin lägenhet när han ändå ska vara i Kiruna då! Fantastiskt flyt. </div><div>Jag firade med att gymma på hotellet och äta flott på en fin restaurang med god mat. </div><div><br /></div><div>Idag var vi i Nordstan och delade ut äpplen och Prio-talonger som smör i solsken. Vi nådde målen med hästlängder! Schysst kompensation för torsdagens ekande frånvaro av SJ-ivriga studenter. </div><div><br /></div><div>Så. Nu kan jag gott krypa in i Jens famn och somna halvfull av ölen och småle åt att jag varit på språng efter lång tids tristess. Nästa vecka bär det av igen! Då ska jag banne mig packa ner bikinin och se till att haffa den där jacuzzin i hotellet. pepp!</div><div><br /></div><div>Imorgon kommer Zorro till oss och det ska bli så gött att få se honom igen. Bra vecka det här! Jävla flyt.</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-32717068362720719902010-01-14T06:50:00.003+01:002010-01-14T07:30:38.731+01:00Den amerikanska drömmen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguzD5evOEkJOeQ-g-z7C3p2LNw4Q2xdwFkFGlgltEiQD1o9zP93Wevluu562kjYZCxyV6cz0aC-88E6n5zLnWbs_SO-2kzXWNUffR1btJ8GSDaLr3mje2QHHlizPdDzxQuUvQ_8JZiZRBL/s1600-h/images.jpeg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 142px; height: 96px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguzD5evOEkJOeQ-g-z7C3p2LNw4Q2xdwFkFGlgltEiQD1o9zP93Wevluu562kjYZCxyV6cz0aC-88E6n5zLnWbs_SO-2kzXWNUffR1btJ8GSDaLr3mje2QHHlizPdDzxQuUvQ_8JZiZRBL/s320/images.jpeg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5426478293648224818" /></a><br />Gomorrron gomorrrron! Den här veckan, eller månaden snarare, går helt i gbg-tecken för min del. Jag kommer pendla lite fram och tillbaka med min första klass-biljett och tina de mest nerkylda götarna med mitt varmaste leende. SJ-gänget kommer ta dem med storm!<div><br /></div><div>Sen nalkas det ju gbg film festival, där vår film Tennispappor (35mm) visas på stora vita duken. Pirrigt värre! Jag ska leta reda på en riktigt fin festivaloutfit som jag tänkte lägga upp här sen. Någon gång i sin bloggkarriär måste man ju lägga upp en bild på vad man kör med för stil.</div><div>Jag har hittills bara prövat svarta plagg, men det är väl bara att omfamna det och gilla läget. Nu när jag tänker på det, så är Alla mina fina festkläder svarta. Jag får helt enkelt ta och förverkliga drömmen om att färga håret rött för att få lite färg på tillvaron! Kul kul, får se vad det blir för spännande..</div><div><br /></div><div>Jag ser så fram emot våren, när man kan få sig lite energi av vårvindarna, lite förnyelse, lite umphf i tillvaron! Då har jag förhoppningsvis ett givande jobb att gå till också. "Ledighet" i all ära, men man vill ju vara till nytta och framförallt ha pengar! Jag har kikat på en heltidskurs på 3 år i Södertörn, retorikkonsult med inriktning opinionsbildning. Det betyder att jag ger mig själv 1 år i den här gudsförgätna filmbranchen, sen får det bära av mot politiken istället.</div><div><br /></div><div>Mitt främsta syfte med film är ju att bilda opinion, väcka tankar, känslor och påverka människor. Det är också politik, fast en omväg om man bara jobbar åt andra hela tiden. Det är spännande tider som väntar, jag måste ärligt säga att jag inte har en aning om var jag är om 20 år. Kanske sitter jag och berättar för barnen om min kortlivade filmkarriär, hur jag åkte till gbg och minglade runt och gjorde Reza Bagher sur med mina feministiska åsikter och genom min blotta existens. Eller så sitter jag med min Guldbagge i Riga och intervjuar ett gäng prostituerade för ett radioreportage eller svt-dokumentär. Det är mycket upp till mig själv självklart, men samtidigt är jag så jävla trött på hela "you can do it if you put your mind to it"-grejen. Det har ju lurat ett helt land till att gilla läget och låta saker fortgå! "Ja, hade jag inte varit så passiv så hade jag nog sluppit sitta här, utförsäkrad med 2 jobb och kroniska nacksmärtor. Jag får helt enkelt skylla mig själv". </div><div>INTE okej.</div><div>Många har påpekat att jag är deras förebild och tagit till ovanstående argument. Jag har ju gett fan på det, och det har gett resultat. Absolut, jag har verkligen gjort svidande prioriteringar som egentligen inte känts som uppoffringar förrän i backspegeln. Det har liksom varit så självklart för mig att jag inte sett mina val som uppoffringar, snarare som enorma gåvor. Nu i efterhand så kan jag känna att jag inte ångrar någonting. Det hade varit gött med pengar, men hellre slita gratis och lära sig mer och mer faktiskt. Jag ser det som en långsiktig investering, för att hålla mig frisk i sinnet. Man vill ju inte ruttna med sina pengar och inte ha haft någon som helst glöd för att göra någonting. Det är jag otroligt tacksam över, att jag haft ett mål och känt att jag har något att sträva efter. Tillhörighet, ett syfte. Det ena behöver såklart inte utesluta det andra, det är inte fattiga drömjobbet eller rika dötrista jobbet. Men man kan ju välja olika vägar och jag är glad att jag valde drömjobbet, oavsett pengautfallet. (och tacksam självklart, för att pengar behövs för att fixa allt det där som måste funka).</div><div><br /></div><div>Samtidigt så kämpar väl alla för det de drömmer om? Det handlar mycket om strukturer, förutsättningar, timing och talang. Jag spyr på hela 50 cent- grejen om att minnsann gå från slumm till lyx trots alla odds. Det är en på miljonen det där. Dags för Revolution, vettja!</div><div><br /></div><div>Men som sagt - ett år. Det är vad jag ger mig själv i filmbranchen. Jag börjar nämligen tröttna på hela maskineriet. Jag är för trött för att meka om skiten själv, medan alla kulturgubbar sätter skruvar och käppar i hjulen för mig. Det kanske vänder i vår, och jag far fram med nyvunnen kraft mot patriarkatet och hela jävla världsordningen med mitt kreativa uttrycksätt som vapen. Vi får se vad korten har tänkt åt mig..</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-5046578603195801542009-12-18T10:49:00.005+01:002009-12-18T11:01:41.970+01:00Årets julklapp<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAEpvP4mILzfJSI9JrCIltaBKNZJ6xo3cX6CT_2PEiIUCK-nOnNVwSDsBrqQxs1HEuzXVPsouunOdMzaI-7HZ_B06hI37EC5CW8bky7XLlK7VGpCEfnuYXVXVnPEqFommU1CR9VBFanpC_/s1600-h/images-1.jpeg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 120px; height: 150px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAEpvP4mILzfJSI9JrCIltaBKNZJ6xo3cX6CT_2PEiIUCK-nOnNVwSDsBrqQxs1HEuzXVPsouunOdMzaI-7HZ_B06hI37EC5CW8bky7XLlK7VGpCEfnuYXVXVnPEqFommU1CR9VBFanpC_/s320/images-1.jpeg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5416514058408562898" /></a><br />Jag känner ändå någonstans att jag är helt i julstämning.<div>Klapparna är packade, hemmet är städat och pyntat, hunden är tvättad och klar.</div><div><br /></div><div>Jag har fått den bästa julklappen redan så här i förväg: Tid.</div><div><br /></div><div>Tid att umgås med mamma och pappa, den tiden är faktiskt helt ovärderlig. </div><div>Hannah och hela härliga gänget är med i svängarna. Ikväll får jag träffa Katja och Anna Alabama också! Helt fantastiskt.</div><div>Jag har fått tid att städa, packa, pynta, fixa och småpyssla. Vilken gåva!</div><div><br /></div><div>Ikväll blir späckat, men jag är redo. Det är minst 3 fester som slåss om vår uppmärksamhet när vi blir färdiga med julbaket. Jag ska göra så många pepparkakor att lukten sätter sig i huden och är kvar till nyår! Sen får det räcka. Men jag vill ha min julstämning kvar tills dess. Om det fortsätter så här bra så är det inga problem. </div><div><br /></div><div>Sen är det ju det här med pengar.. Trissen funkade inte så bra, så jag har fimpat den grejen. Men överlag har det funkat rätt bra hittills, jag har kunnat köpa ordentliga klappar, mat, och dessutom en partytopp, men ändå lyckats behålla en klump till kvällens festligheter och bakingredienser. Vi får se hur det står till kring nyår.. men utsikterna ser ljusa ut och jag är mäkta stolt över mig själv! Värt att nämna är att jag under hela tiden betalar av mina lån (nordea-lånet med rekordräntan är redan betald!) till syrran, jens och snart är det även CSNs tur att casha in. ÄNDÅ har jag lyckats leva hyggligt! Riktigt stolt. Och tacksam för all hjälp så klart. Det är vuxenpoäng!</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-55107327429177154582009-12-16T13:45:00.003+01:002009-12-16T14:19:38.091+01:00Min önskelista<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGXZ6v2e3LL_ngFMyS-dDtQiEr7NR4StTAN59769snwKzQTRU0mn_U-MQImaVIvsMPFIU7X9-ZSMuKaU-LLT0G0sSjGRjN4kJ3iKQm0J5dArr4NStsh6g5flTYre5A3YsMUo5bCI1EAJc1/s1600-h/spring-wish-list.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 218px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGXZ6v2e3LL_ngFMyS-dDtQiEr7NR4StTAN59769snwKzQTRU0mn_U-MQImaVIvsMPFIU7X9-ZSMuKaU-LLT0G0sSjGRjN4kJ3iKQm0J5dArr4NStsh6g5flTYre5A3YsMUo5bCI1EAJc1/s320/spring-wish-list.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5415823054263294274" /></a><br />Kul att ha:<div><br /></div><div>* Mineraldeo (finns på Naturapotek, tydligen det grymmaste någonsin)</div><div>* Locktång (alltid roligt att spexa lite)</div><div>* Strumpor (klyscha, men ack så älskat och behövt)</div><div>* Dior-läppstift (de har en night red som är glamourös och helt fantastisk)</div><div>* Axelvaddar (du läste rätt)</div><div>* Massage (mina axlar gör sig påminda)</div><div>* Duschdraperi</div><div>* Gardiner</div><div><br /></div><div>Om jag får drömma lite:</div><div><br /></div><div>* Årskort på SL</div><div>*Årskort på Sats</div><div>* Jumbopaket från Triss</div><div>* Lyx-vinterkläder från Woolpower, Lundhags och övrigt småplock från Alewalds</div><div>* Tillbehör från Mac Store</div><div><div>* Lush-låda</div><div><br /></div></div><div>Om jag får vad som helst:</div><div><br /></div><div>* Weekend till Paris</div><div>* Stringhyllor i mängder</div><div>* Spackel till hallen</div><div>* Färg och tapeter till köket och hallen</div><div>* Plankor och färg till hatt- och skohyllan</div><div>* Fet spegel med guldram</div><div>* Hallbyrå</div><div>* Gammeldags klädskåp i mörkt trä</div><div>* Vinterjacka från Filippa K eller liknande</div><div>* Världsfred</div><div><br /></div><div>Jag ser fram emot ekonomiskt oberoende, där jag kan strosa omkring och kika lite på prylar, botanisera, köpa, käka ute, klubba, köpa drinkar, nya skor, nagellack etc. Allt stort och litet som gör livet extra kryddigt! Har levt "bohemiskt" ett bra tag nu och hunnit skriva en rätt lång "drömlista". Miljonvinsten - hit me!</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-37581531425668570772009-08-20T21:27:00.002+02:002009-08-20T21:34:41.891+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhswSnetEKN68w3S9OKAOSYsbSuuXtc1q9HDm-MObQSi018GoYngNqYLkyJrUMiNKUKO0sebpaSTUas61Q45eIiUrIyXhvdnBYnJ1FImeyyl1mJ_Y1cbouzOE35j4QZoeS6I-WmwYSHDSpj/s1600-h/happy+and+excited.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 285px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhswSnetEKN68w3S9OKAOSYsbSuuXtc1q9HDm-MObQSi018GoYngNqYLkyJrUMiNKUKO0sebpaSTUas61Q45eIiUrIyXhvdnBYnJ1FImeyyl1mJ_Y1cbouzOE35j4QZoeS6I-WmwYSHDSpj/s320/happy+and+excited.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5372131663190407810" /></a><br />tjenalena.<div><br /></div><div>nu är jag lycklig. lyrisk! jag har nämligen hamnat i världens bästa team. jag kan verkligen vara mig själv, ha koll, skratta, fokusera, allt så samma gång! Hur ofta händer det? Rätt ofta, om jag tänker efter. Tänk, vad mysigt att få vara glad på sin arbetsplats! Det gör liksom heta trötthetsgrejen mer överkomlig. man orkar med, det är värt det. ovärderligt.</div><div><br /></div><div>jag ska lätt dricka öl ikväll, bara mysa och höra om allt hannah gjort. pepp!</div><div><br /></div><div>saknar Zorro. han är fin, och ska med mig till Hundby i helgen, hurra! Vi hängde verkligen intensivt under sommaren tack vare flexibla arbetstimmar. Han var med och fjällvandrade! Det var paradiset. Jag vill bara gosa in mig i honom och mysa järnet. Mmmm. </div><div><br /></div><div>Jens är världens bästa. Han skapade "kärleksringen", där han omslöt mig och vips var den zonen kärleksringen. Bästa grejen! Älskar honom.</div><div><br /></div><div>Skål!</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-37325531658155081232009-08-19T18:05:00.002+02:002009-08-19T18:25:32.234+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDQEG_0GqUtVv1dT9qIIG1oEQSsMCWyFdXmkzRsXPeycsGQxwJ0Twd1c2WGI_8WeAMHhQI4kmnJHj5PZplbygEGTk1uebLIXKbMcw7oU26LpLYk8VuzJJjdOB6Gid2NgGNV98-F27orsBY/s1600-h/treadmill.gif"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDQEG_0GqUtVv1dT9qIIG1oEQSsMCWyFdXmkzRsXPeycsGQxwJ0Twd1c2WGI_8WeAMHhQI4kmnJHj5PZplbygEGTk1uebLIXKbMcw7oU26LpLYk8VuzJJjdOB6Gid2NgGNV98-F27orsBY/s320/treadmill.gif" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5371711822363329154" /></a><br />Alltså..vilket vecka! Jag hade glömt hur väl man ändå klarar sig utan sömn. Man liksom speedas upp av bara farten att man inte ens kan sova när man väl kan. Man ligger och tänker om klockan verkligen har ringt, eller om jag lyckats försova mig brutalt, det känns ju så sent! Sen kikar jag på klockan och ser hur den tickar sakta sakta och det är flera timmar tills jag måste upp. Sedan vaknar jag igen, vettskrämd av tanken av att ha försovit mig och tänker att herregud nu måste ju klockan ändå ha ringt, det känns som att det är jättesent? Sen kikar man på klockan igen och det har gått 5 min. Så håller det på tills man halvsomnar någorlunda och väcks av väckarklockan. Sen snoozar man i 10 min..<div><br /></div><div>Eftermiddagarna kan kännas lite sega sådär, jag kan drabbas av brutal matkoma. Noll minne, jag skriver upp allt och upprepar rätt elementära ord som om jag vore efterbliven. Sedan tar jag en kaffe och skakar av mig sömnruset och några timmar senare är det dags igen! Jag kör på, inga konstigheter. Klockan börjar ticka mot riktigt sena timmar och man tänker att fan, man borde ju ändå vara trött som varit vaken sedan 03.00? Men då är man ändå så upp i varv att det bara inte går att somna! Man tänker att äh, nu har jag känt mig seg hela dagen, det är väl inget riktigt trötthetstecken. Klart jag kan vara uppe och se på CSI och massa kul, inga problem! Sen är det ändå dags att somna och man förlorar tidsuppfattningen igen och tror att det är morgon när klockan är 04.00. Jag påminner lite om en 2åring i beteendemönstret! Men det är bara ibland, som tur är..... Jag kan sova jättelänge också och vara riktigt chill, inga problem. Allt går i perioder och är lika roliga, bara det inte är så jämt. Tacka vet jag frilansandet, det är det absolut bästa som någonsin hänt mig! Man tröttnar inte, det är något nytt hela tiden och man får varva vila med full rulle. Sådär lagon efter 2 år i kontakt med branchen kan jag känna att jag börjar få koll på vad jag klarar av och mår bra av. Det känns superskönt, verkligen som att jag gör mig själv världens bästa tjänst. Det är sunt och hållbart och framförallt långsiktigt. Kanske ändå borde yoga lite mer? Äh, det kommer. Som mamma säger efter att ha blivit frälst av boken: Good Enough! Skönt.</div><div><br /></div><div>Jo, det har ju hänt en del va. Jag har jobbat och festat och jobbat och festat varit på inspelning jobbat ska festa.....Men jag saknar mina polare! Jag ser SÅ fram emot att träffa Hannah imorgon och bara lyssna, inte prata. Lyssna på allt som händer i hennes liv nu när hon ska flytta ihop med Martin och ska plugga sociologi. Jag vill höra allt om hennes finlandsresa och hennes störda möte med Renen (eller var det Älgen?)!</div><div><br /></div><div>Jag ser så fram emot att åka till Hundby med Katja, och höra allt om hennes teoretiska upptäckter kring relationer, och om hur vaktmästarjobbet går och hur det känns inför att plugga Geografi på universitetet. Jag vill även höra om mötet med alla män från hennes liv som dök upp samma kväll!</div><div><br /></div><div>Vänner ska man ta vara på, speciellt om de heter Hannah och Katja! De är bäst. Verkligen! Hurra för vänner!</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-75693206730075217202009-06-23T18:43:00.004+02:002009-06-23T19:22:03.875+02:00DemokratiJag slog upp DN idag efter ett stressfyllt uppehåll på en vecka, och såg en bild på demonstranter på Sergels Torg, som protesterade mot orättvisorna i Iran. Det var så starkt att se så många engagerade och arga demokratiska förespråkare att jag blev alldeles överväldigad. Sedan började jag att läsa. Revolutionsgardet i Iran har alltså hotat att med en "revolutionär konfrontation" se till att demonstranterna i Iran skingras och splittras. Människor har dödats under demonstrationerna av kravallpolisen och Basijmilisen, bara för att de förespråkat demokrati. Jag började gråta. <div><br /></div><div>Vad är det för värld vi lever i? Människor dödas för att de ser orättvisor och vägrar blunda, trots tårgasen och de riktigt farliga hoten demonstranterna utsätts för.</div><div><br /></div><div>Verkligen all heder och eloge till alla dem som trotsar hoten och makten, och som vågar ryta till ännu högre för varje skott som avlossas. Vilket mod, vilken kraft! Till slut kommer kravallpolisen och milisen att överröstas och få slut på skott. Då är de ingenting längre, och demokratin kan äntligen börja råda och frodas. Leve friden!</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-37323012103802564732009-05-20T22:33:00.002+02:002009-05-20T22:54:19.800+02:00Zzz.<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjry93H3d6i8nP4Z02HaISDH67Xoxw9LYX1-pY0cMkEre4i1bmuohGlquJCzgeeGUzOu3xQsWDoHD0k83IkHsDNhsDCrpRsPKVch952_5BSxeLA0rz3iU89gdp8TRIM2NyBxnUTRmZ9G1Yy/s1600-h/sleep.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjry93H3d6i8nP4Z02HaISDH67Xoxw9LYX1-pY0cMkEre4i1bmuohGlquJCzgeeGUzOu3xQsWDoHD0k83IkHsDNhsDCrpRsPKVch952_5BSxeLA0rz3iU89gdp8TRIM2NyBxnUTRmZ9G1Yy/s320/sleep.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5338012309189793890" /></a><br />Jag kan inte sova. Känns som att jag inte får lämna datorn, även om alla mail är kollade och jag tom. styrt upp mitt fotoalbum på facebook. Jag kan ju inte bara dra och sova? Inte när det är så mycket som ska fixas. Vad jag kan uträtta just nu i skrivande stund vet jag inte, men jag vet att jag inte bara kan dra och lägga mig. Eller hur?<div>Det skulle kännas jättekonstigt, med så mycket kvar att göra. Samtidigt skulle jag så gärna vilja...bara blunda och dreggla och verkligen njuta av den mjuka kudden mot min kind. Riktigt borra in mig! Dra upp täcket riktigt högt upp till öronen, kura ihop mig. Känna Zorros mjuka päls vid mina fötter och Jens mysiga kropp omfamna mig. </div><div>Världen får vänta!</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-87355581397277422472009-05-18T23:16:00.000+02:002009-05-18T23:17:23.784+02:00Lättja<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij36OtxDa7RNH1Sbd8ZScV0gWsr-SLKsg0rCw6z40zXnBueAWpEPMnb0ZTU8r8CLNwIhFAWHdM_Gga9yMP3-kOiGGFJ-pmO_f9U18QXv2lJOvvzXKZH1ie2gFLHKmmTVBXxgDnsXBFZie7/s1600-h/apple_macbook_aluminium.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 227px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEij36OtxDa7RNH1Sbd8ZScV0gWsr-SLKsg0rCw6z40zXnBueAWpEPMnb0ZTU8r8CLNwIhFAWHdM_Gga9yMP3-kOiGGFJ-pmO_f9U18QXv2lJOvvzXKZH1ie2gFLHKmmTVBXxgDnsXBFZie7/s320/apple_macbook_aluminium.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5337275947429858194" /></a><br /><div><br /></div><div>Vill ha vill ha vill ha vill ha! </div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-13261723357907865272009-05-18T22:24:00.004+02:002009-05-18T23:09:26.735+02:00Vädret och vännerna<div>Promenader är bäst. Speciellt när det regnat lite och energin ligger i luften och bara väntar på att man ska fånga den. Jag blir pigg och glad och alldeles sprudlande!<div>Sen är det alltid skönt att få röra på sig efter alltför många timmar framför datorn med det magiska ljuset som man automatiskt dras till, vare sig man vill det eller inte.</div><div><br /></div><div>Jag läste en intressant artikel i DN häromveckan om varför man så lätt fastnar framför tv:n - människan har en inbyggt instinkt att hålla utkik så länge saker i ens omgivning är i rörelse. Man kan inte slappna av och se bort innan allt har lugnat ner sig - vilket det aldrig gör i en tv. Man matas och matas med information och rörelse som våra primitiva hjärnor måste vakta. Snacka om evighetsprojekt!</div><div><br /></div><div>Jag kom på en rolig idé som inte är så nyttig men antagligen rätt uppskattad - en alldeles egen youtube-kanal som går dygnet runt! Så kan man alltid zappa in och kolla in senaste nytt. Snacka om fri information! Men som sagt, så kan det inte vara bra för mänskligheten. Skit i vad jag sa! </div><div><br /></div><div>Nu klipper vi min slutfilm, Spillror, och jag måste erkänna att jag känner mig mäkta stolt. Min första dialogfilm och så får den fin kritik i klassen och funkar på rätt bra, om jag får säga det själv. Det känns jättebra!</div><div><br /></div><div>Det är en rätt skön känsla att bli hemmablind på ett projekt, och sedan förlita sig på andras genuint positiva reaktioner. Då vet man att man är helt klar, när man börjar undra vafan man håller på med och ställer sig likgiltig till sitt projekt. Så länge inte andra känner likgiltighet så vet jag att den är bra. Min ena film, kallad "Prata inte om det", visades i NUFF- en filmfestival i Norge! Hurra! Precis när jag började bli hemmablind, dessutom. Det känns otroligt kul, med tanke på vilket viktigt budskap den filmen har och vilken hög kvalité filmen håller på alla plan. Där kan vi snacka samarbete mellan regi, foto, skådespelare och övrigt team!</div><div><br /></div><div>Jag saknar Katja. Jag öppnade mitt köksskåp igår och råkade se ett recept som Katja skrivit till mig och som jag satt upp för hundra år sen. Jag insåg hur himla länge hon har varit borta, och hur mycket jag saknar henne. Jag är rätt bra på att förtränga och tänka att det bara är tillfälligt, men någon jävla måtta får det vara. 6 månader är för mycket! Jag har samlat på mig alltför många tankar och teorier som varit avsedda för Katja, att jag känner en genuin tomhet inom mig. Det blir inte bättre av att Katja är den enda vännen jag avser just dom tankarna till. Jag är så glad för hennes skull, att hon har fått uppleva så mycket nytt och härligt i Sydamerika! Jag vill höra allt när hon kommer hem, vilket är snart tack och lov. </div><div><br /></div><div><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_Fi3xXekkZCWBMSbBMRm6twD3nbFzr4rNhMo5lSpqlbe3YOI5rOHm7YOIsGbIwHYXiONiwrr9faUj8o7OJYBGxwvOw-Pd3vQEDPQyB5mUOqGPiAfVOx9VeyQ-MXiBUQjqcYtkE1nwy7LD/s1600-h/n694846367_787485_6431.jpg"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_Fi3xXekkZCWBMSbBMRm6twD3nbFzr4rNhMo5lSpqlbe3YOI5rOHm7YOIsGbIwHYXiONiwrr9faUj8o7OJYBGxwvOw-Pd3vQEDPQyB5mUOqGPiAfVOx9VeyQ-MXiBUQjqcYtkE1nwy7LD/s320/n694846367_787485_6431.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5337273124660843474" style="cursor: pointer; width: 240px; height: 320px; " /></a></div></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-50400336384392841582009-05-13T19:41:00.002+02:002009-05-13T19:53:08.097+02:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPAKIP3fVhNicgEIO_fBNBvSH2zSwmyYkp3BD8mYiaWs5xRdpnjm1mrSP3ivrs2ZphJhYX0NUIqcBFza5sbbFZzTtwg_CxsZ0bFfVNaweriwl8VfihRUYwtUIVKFnnEKCyGzgpLxaEeNrE/s1600-h/_DSC9745_2.JPG"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPAKIP3fVhNicgEIO_fBNBvSH2zSwmyYkp3BD8mYiaWs5xRdpnjm1mrSP3ivrs2ZphJhYX0NUIqcBFza5sbbFZzTtwg_CxsZ0bFfVNaweriwl8VfihRUYwtUIVKFnnEKCyGzgpLxaEeNrE/s320/_DSC9745_2.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5335365370442778626" /></a><br /><div><br /></div><div>Och här har vi världens bästa hund. Zorro, min sedan 9 år tillbaka trogna vän. Helt fantastisk. Hans ögon lyser på ett så genuint, äkta sätt när han är lycklig över hans nya boll eller att jag äntligen kommit hem. Hurra! Han snarkar så djupt och sött och när han går vickar hans lilla rumpa fram och tillbaka medans han luktar nyfiket efter nya spännande dofter i buskarna. Han kan hoppa hur högt som helst, och i somras lärde han sig att hoppa i vattnet efter en pinne direkt från bryggan! Bra jobbat för en hund som har varit rädd för vatten. </div><div><br /></div><div>Han har varit på äventyr i sina dagar, Zorro. Alltifrån isen som sprack under honom en vinter, till att han som 2-åring obekymrat rymde från bilden och korsade en motorväg letandes efter mig. Han har fått höften ur led när en ivrig stor valp hoppade in i honom, och får ibland infall där han bara MÅSTE upp i mitt knä. Inget snack om saken! Då plockar jag upp honom och gosar in mig i hans varma mjuka päls och lyssnar till hans höggljudda snarkningar och njuter av varje andetag. Han är bäst.</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-73224396872593468732009-05-13T19:19:00.008+02:002009-05-18T22:24:09.380+02:00Kärlek<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKV8L7xbW7mADvyt_8c9b0kPWnhpIOBmOEHmdb_xjG6D7URFjfvyzR6P7fvVPYlEqI7pgVBFx5zS7venLRm4mWR72_t9Spm8L5idG7soX1q7ZbXeJSMtNuSB1iphLaApVfYrLi6FUct22t/s1600-h/_DSC9722_2.JPG"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 213px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKV8L7xbW7mADvyt_8c9b0kPWnhpIOBmOEHmdb_xjG6D7URFjfvyzR6P7fvVPYlEqI7pgVBFx5zS7venLRm4mWR72_t9Spm8L5idG7soX1q7ZbXeJSMtNuSB1iphLaApVfYrLi6FUct22t/s320/_DSC9722_2.JPG" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5335364241161343954" /></a><br /><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:Times;"><br /></span><div><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:Times;">Snart går jag ut Kulturamas filmproduktionslinje, som jag var så glad och uppspelt över att få börja för 2 år sedan. Mycket har hänt - jag har en alldeles underbar pojkvän, min syrra ska gifta sig, och jag har gjort 4 filmer jag är stolt över.</span><div><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:Times;"><div><br /></div><div>Jag tror fan inte jag hade pallat en total omställning till filmlivet utan Jens. Jag har honom att tacka för mycket.</div><div>Han är så jättesnäll och söt och fin. Han luktar gott och är sjukt begåvad och det absolut bästa med det hela är att jag älskar honom. Jättemycket! Han har lärt mig att älska. Det skulle ju suga om han var bäst och så ville inte jag ha honom. Jag ser det hända hela tiden - folk tycker inte att de förtjänar det bästa och därför faller de inte för de bra typerna, utan de som bekräftar deras redan dåliga självkänsla. Det är en ständig process, självkänslan. Man måste ha den inom sig, man kan inte leva på andras omdömen om vem man är.</div><div><br /></div><div>Vi var på nylanseringen av Sebastians hårproduktserie för några dagar sedan, där en massa långa snygga supermodeller sprang omkring halvnakna i en loge sprängfylld med hårspray och stressade producenter. Jag kände mig LITE malplacerad, och just då vände sig Jens mot mig och log och sa fan vad snygg jag är. Där har vi kärlek! Han filmade omgivningen utan att blinka, och bara susade förbi alla skönheter med sitt jobb i fokus. Fantastiskt! Han är så omedveten om hur bra han är. Allt är så självklart för honom. Jag räknar inte med något. Därför blir jag alltid så glad när han helt uppriktigt och ärligt kramar om mig och pussar mig på pannan. Tryggt.</div><div><br /></div><div>Katja skrev ett citat från "My blueberry Nights" i sin blogg om att man lär känna sig själv genom andra. Jag håller med. Andra människor drar fram olika egenskaper hos en själv. Jag tycker verkligen om den person jag blir med Jens. Hurra!</div><div><br /></div><div>Det bara susar på med jobb. Från musikvideo med demonregissör med 2 meter lång pinne i röven till slutfilm med Linus Wahlgren till långfilm med zombier och ninjor! Sjukt kul. Dessutom är jag med och utvecklar säljmetodik för SJs ambassadörer. </div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:arial;font-size:13px;"><span style="font-family:Times;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">J</span></span><span style="font-family:Times;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: small;">ag har börjat röka mycket och småäta för att saker inte ska kännas övermäktiga. Inte bra! Det skulle bara sluta med att jag blir ett tjockt cancerfall.</span></span><br /></span></div><div>Därför ska jag börja träna när jag får min första frilans-lön utan csn, och dessutom ska jag köra yoga i vardagen! Så kommer ni se en pigg, frisk och hälsosam Kirke.</div></span><br /></div></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-78367315578237137222009-03-26T23:57:00.003+01:002009-03-27T00:20:19.015+01:00<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvDfhhs7-qvE6Aw-M2TNnk5GCU42IOykttu3hFwNEWm2YEDPxQhLPO_dBrW2MN0QrRP55tKcncG9IoalROQjv8FCPVrcqP28LRZhot_4b3UQJZxbMqWAwFK_7yNHPckHLLbXtDoi9EFohR/s1600-h/image_happy_kids_trans.gif"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 295px; height: 174px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvDfhhs7-qvE6Aw-M2TNnk5GCU42IOykttu3hFwNEWm2YEDPxQhLPO_dBrW2MN0QrRP55tKcncG9IoalROQjv8FCPVrcqP28LRZhot_4b3UQJZxbMqWAwFK_7yNHPckHLLbXtDoi9EFohR/s320/image_happy_kids_trans.gif" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5317639959972899922" /></a><br /><br /><div>Det var morgon och jag var på väg till skolan. Förskolebarn sprang runt mig, fyllda av den kraft som vårsolen ibland skänker oss när den känner för det. Jag hörde någon ropa och vände mig om. Men det var inte mig som den lilla flickan med flätorna ropade efter. Det var hennes vän som gick framför mig som var så efterlängtad att flickan måste skrika sig hes av glädje. Flickan med flätorna sprang ikapp sin vän och de sprudlade tillsammans och skrattade och gick sellis till skolan, som varje dag.<div><br /></div><div>Jag såg mig omkring och insåg att ingen ropade efter mig. Det var när jag var ett barn som någon sprang ikapp mig, och skrek sig hes av glädje av att träffa mig för att jag varit så efterlängtad. Någon som jag kunde sprudla tillsammans med och skratta och gå sellis till skolan med varje dag. </div><div><div><br /></div><div>Jag kände en stark längtan efter att vara ett barn igen.</div></div></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-17064592978331779252009-03-17T17:18:00.006+01:002009-03-17T17:45:14.082+01:00Försoning<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWVDRbGERSgtteikl__q2cISecGSq4KD9UWfF9tJO952HQq5Ufu0Dun26w6gwOl4Vz0mPNH9Wvz5iS3nw-6lc4Z9vrU_8chwb29aQHZRHWH7FQYdSvLdMrF-MoxGkIPiwzdnoYQXDOten1/s1600-h/img_6367-300x225.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 300px; height: 225px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWVDRbGERSgtteikl__q2cISecGSq4KD9UWfF9tJO952HQq5Ufu0Dun26w6gwOl4Vz0mPNH9Wvz5iS3nw-6lc4Z9vrU_8chwb29aQHZRHWH7FQYdSvLdMrF-MoxGkIPiwzdnoYQXDOten1/s320/img_6367-300x225.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5314197503949374050" /></a><br />Jag är rätt hemsk.<div>Mina karaktärer är alkoholister, misshandlare, pedofiler och transvestiter.</div><div>Mina lärare ber mig att hämta inspiration från mig själv, för att det är lättare att få det att kännas verkligt då.</div><div>För mig är det tvärtom!</div><div>Jag måste så långt ifrån min egna verklighet som möjligt. Min verklighet är jag ju helt uppe i, det är omöjligt att se mig själv utifrån.</div><div>Det är så mycket lättare att beskriva någon annans verklighet, och leva sig in i det istället. Då kan man ta ut svängarna, vara gränslöst kritisk och samtidigt verklig.</div><div><br /></div><div>Jag håller på och skriver ett psykologiskt maktspel mellan en mor och sin nyss hemkomna son. De har så mycket outtalat med varandra, som efter en middag och en bränd paj bara måste fram från mattans botten. Hur mycket de än försöker sopa.</div><div>Frågan är vad de vill säga varann? Vad händer när de sagt det? När alla missförstånd och känslor kommit fram. Sen då? </div><div>Han har varit bråkig, hon är alkoholist. Han vill visa att han har förändrats, hon vill bli en bättre mor. Pajen är förstörd, hon bryter ihop. Han försöker trösta, men blir till slut förbannad över hennes självömkan. Hon skriker att inget duger, han skriker att hon misslyckas med allt. De lugnar ner sig, inser att de är varandras allt. De behöver varandra. De börjar sopa upp pajen. SLUT.</div><div>Bra? Hell yeah.</div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-11949145570016925252009-03-16T12:33:00.002+01:002009-03-16T12:41:52.641+01:00Vårkänslor<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_HnkP6-WZP4-iVgh37SVIrdgpuk_dxO_eAwecxERw75GXlJu1uTweHp9Pi05UaWSDXFU90FMTjG_-ZaHlZd5T0n6fTombWwXVw_KONgzM0D7wArlRRYCPP_t04GRZdgs0EOWJu6rIqRQk/s1600-h/blomma2.jpg"><img style="cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 238px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_HnkP6-WZP4-iVgh37SVIrdgpuk_dxO_eAwecxERw75GXlJu1uTweHp9Pi05UaWSDXFU90FMTjG_-ZaHlZd5T0n6fTombWwXVw_KONgzM0D7wArlRRYCPP_t04GRZdgs0EOWJu6rIqRQk/s320/blomma2.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5313749448144753650" /></a><br /><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:'lucida grande';font-size:11px;">Jag går på Götgatan med lätta steg. Solen tar sig blygsamt genom gatorna. Allt för att göra oss gråkalla, deprimerade vandrande vinterberg medvetna om att ljuset är på väg. Strålarna tinar mina kalla stela kinder, och jag blundar av välbehag. Jag njuter. Solen tackar för sig, men lämnar mig med en känsla av att den återkommer alldeles snart igen. </span><div><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:'lucida grande';font-size:11px;">Nu, kära vänner, är det vår.</span><div><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:'lucida grande';font-size:11px;">Vårvindarna gör sig till känna alltmer, och jag är alldeles betagen av vårkänslor.<br /><br /></span></div><div><span class="Apple-style-span" style=" ;font-family:'lucida grande';font-size:11px;">Även om det är mycket just nu, gör det mycket att veta att vi går mot ljusare tider. Det gör det lätt att hålla bollarna kvar i luften!</span></div></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-78241105346153106302009-03-10T20:20:00.004+01:002009-03-10T20:27:43.261+01:00Frihet.Det här med blogg var ju riktigt skoj.<div>Jag förstår vågen! Även om man riskerar att bli offentligt hängd, så är det fan så befriande att få sin egen sfär i den virtuella världen, där allt är på mina villkor. Jag bestämmer när jag ska skriva mer, och vad jag ska skriva. Om jag vill skriva. Så skönt!</div><div><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcZlV6iifMNWl4gxzmBGaHjoPYJHe_14e1JwrIOrsY_andyLJiyFt5XJQfhdE7DflvfvCuyXGvfQnbCtFpJnD8O8n1nsnFOU7ZmvBIkvZKoTnzUrjBxGcFKQihhxwIR1cL9als9afQwS7H/s1600-h/binary.jpg"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcZlV6iifMNWl4gxzmBGaHjoPYJHe_14e1JwrIOrsY_andyLJiyFt5XJQfhdE7DflvfvCuyXGvfQnbCtFpJnD8O8n1nsnFOU7ZmvBIkvZKoTnzUrjBxGcFKQihhxwIR1cL9als9afQwS7H/s320/binary.jpg" border="0" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5311642817590961490" style="cursor: pointer; width: 310px; height: 305px; " /></a></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-17555773994476038992009-03-07T16:45:00.004+01:002009-03-07T17:56:19.132+01:00Skrivkramp<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZr-qjXWVBPBugb5peOyZ-eEmUZ30tU-hSWBa0Axc24Fkv1M3Dj47Ty0hVpKLrYiTpuGPZYBCv09iBqdtNhu5vIv5pMFGGxBuWQ7KDnlZ9Y4ej-f2K-Io7By3hiGOlpd5JhBw1wJDFhFMS/s1600-h/images.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 126px; height: 129px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZr-qjXWVBPBugb5peOyZ-eEmUZ30tU-hSWBa0Axc24Fkv1M3Dj47Ty0hVpKLrYiTpuGPZYBCv09iBqdtNhu5vIv5pMFGGxBuWQ7KDnlZ9Y4ej-f2K-Io7By3hiGOlpd5JhBw1wJDFhFMS/s320/images.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5310490710523841682" border="0" /></a><br /><span style="font-size:100%;">Mmmm. Dags att prestera.<br />Visa vad du går för.<br />Dags att ta världen med storm.<br />Gör ingen besviken nu.<br />Du har allas ögon på dig.<br /><br />Ingen press.<br /></span>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4769678722712120143.post-61242488323786108072009-03-07T16:21:00.002+01:002009-03-16T13:03:03.483+01:00Äntligen!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHBThK2_TznWg9_6GliRLQ0gAFNbibUvZTX4S7CA2w1qKvnyo5H5dHP06djXvdPR1PF03QvAgJpiizv0gLCDcLBXlz53Gqp0kLhYHtzW2ZrSwdLjFsfCRoO5hbr3u1UVaOHKEhMJNAA-SF/s1600-h/sportlov.8jdmyvm766koc00koscss8ggc.801xmigb2sws4co8kgs4o0swc.th.jpeg.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 320px; height: 243px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHBThK2_TznWg9_6GliRLQ0gAFNbibUvZTX4S7CA2w1qKvnyo5H5dHP06djXvdPR1PF03QvAgJpiizv0gLCDcLBXlz53Gqp0kLhYHtzW2ZrSwdLjFsfCRoO5hbr3u1UVaOHKEhMJNAA-SF/s320/sportlov.8jdmyvm766koc00koscss8ggc.801xmigb2sws4co8kgs4o0swc.th.jpeg.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5310496099559651842" border="0" /></a><br /><span style="font-family:georgia;"><br /></span><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><span class="Apple-style-span" style="font-family: georgia; ">Nu har jag mitt alldeles egna forum där jag kan få ut min frustration och där jag kan dela med mig av allt det jag brukade skrika på Internationella Kvinnodagen och 1 maj-tåget. Nu när vi går mot nya tider och demonstrationerna börjar dö ut, så får jag ta till den virtuella pennan och gilla läget.</span></div><div><span style="font-family:georgia;"><br />Sen är det ju alltid skönt att få skriva loss lite, även om det inte alltid handlar om världspolitik och samhällets orättvisor.<br />Detta får alltså bli ett forum bestående av ett saligt potpurri av allt det jag vill dela med mig av.<br />Hurra!<br /></span></div>Kirkehttp://www.blogger.com/profile/13440901408524537555noreply@blogger.com0