Jag slog upp DN idag efter ett stressfyllt uppehåll på en vecka, och såg en bild på demonstranter på Sergels Torg, som protesterade mot orättvisorna i Iran. Det var så starkt att se så många engagerade och arga demokratiska förespråkare att jag blev alldeles överväldigad. Sedan började jag att läsa. Revolutionsgardet i Iran har alltså hotat att med en "revolutionär konfrontation" se till att demonstranterna i Iran skingras och splittras. Människor har dödats under demonstrationerna av kravallpolisen och Basijmilisen, bara för att de förespråkat demokrati. Jag började gråta.
Vad är det för värld vi lever i? Människor dödas för att de ser orättvisor och vägrar blunda, trots tårgasen och de riktigt farliga hoten demonstranterna utsätts för.
Verkligen all heder och eloge till alla dem som trotsar hoten och makten, och som vågar ryta till ännu högre för varje skott som avlossas. Vilket mod, vilken kraft! Till slut kommer kravallpolisen och milisen att överröstas och få slut på skott. Då är de ingenting längre, och demokratin kan äntligen börja råda och frodas. Leve friden!
No comments:
Post a Comment