Årets julklapp

Jag känner ändå någonstans att jag är helt i julstämning.

Klapparna är packade, hemmet är städat och pyntat, hunden är tvättad och klar.

Jag har fått den bästa julklappen redan så här i förväg: Tid.

Tid att umgås med mamma och pappa, den tiden är faktiskt helt ovärderlig.

Hannah och hela härliga gänget är med i svängarna. Ikväll får jag träffa Katja och Anna Alabama också! Helt fantastiskt.

Jag har fått tid att städa, packa, pynta, fixa och småpyssla. Vilken gåva!

Ikväll blir späckat, men jag är redo. Det är minst 3 fester som slåss om vår uppmärksamhet när vi blir färdiga med julbaket. Jag ska göra så många pepparkakor att lukten sätter sig i huden och är kvar till nyår! Sen får det räcka. Men jag vill ha min julstämning kvar tills dess. Om det fortsätter så här bra så är det inga problem.

Sen är det ju det här med pengar.. Trissen funkade inte så bra, så jag har fimpat den grejen. Men överlag har det funkat rätt bra hittills, jag har kunnat köpa ordentliga klappar, mat, och dessutom en partytopp, men ändå lyckats behålla en klump till kvällens festligheter och bakingredienser. Vi får se hur det står till kring nyår.. men utsikterna ser ljusa ut och jag är mäkta stolt över mig själv! Värt att nämna är att jag under hela tiden betalar av mina lån (nordea-lånet med rekordräntan är redan betald!) till syrran, jens och snart är det även CSNs tur att casha in. ÄNDÅ har jag lyckats leva hyggligt! Riktigt stolt. Och tacksam för all hjälp så klart. Det är vuxenpoäng!

Min önskelista

Kul att ha:

* Mineraldeo (finns på Naturapotek, tydligen det grymmaste någonsin)

* Locktång (alltid roligt att spexa lite)

* Strumpor (klyscha, men ack så älskat och behövt)

* Dior-läppstift (de har en night red som är glamourös och helt fantastisk)

* Axelvaddar (du läste rätt)

* Massage (mina axlar gör sig påminda)

* Duschdraperi

* Gardiner

Om jag får drömma lite:

* Årskort på SL

*Årskort på Sats

* Jumbopaket från Triss

* Lyx-vinterkläder från Woolpower, Lundhags och övrigt småplock från Alewalds

* Tillbehör från Mac Store

* Lush-låda

Om jag får vad som helst:

* Weekend till Paris

* Stringhyllor i mängder

* Spackel till hallen

* Färg och tapeter till köket och hallen

* Plankor och färg till hatt- och skohyllan

* Fet spegel med guldram

* Hallbyrå

* Gammeldags klädskåp i mörkt trä

* Vinterjacka från Filippa K eller liknande

* Världsfred

Jag ser fram emot ekonomiskt oberoende, där jag kan strosa omkring och kika lite på prylar, botanisera, köpa, käka ute, klubba, köpa drinkar, nya skor, nagellack etc. Allt stort och litet som gör livet extra kryddigt! Har levt "bohemiskt" ett bra tag nu och hunnit skriva en rätt lång "drömlista". Miljonvinsten - hit me!

tjenalena.

nu är jag lycklig. lyrisk! jag har nämligen hamnat i världens bästa team. jag kan verkligen vara mig själv, ha koll, skratta, fokusera, allt så samma gång! Hur ofta händer det? Rätt ofta, om jag tänker efter. Tänk, vad mysigt att få vara glad på sin arbetsplats! Det gör liksom heta trötthetsgrejen mer överkomlig. man orkar med, det är värt det. ovärderligt.

jag ska lätt dricka öl ikväll, bara mysa och höra om allt hannah gjort. pepp!

saknar Zorro. han är fin, och ska med mig till Hundby i helgen, hurra! Vi hängde verkligen intensivt under sommaren tack vare flexibla arbetstimmar. Han var med och fjällvandrade! Det var paradiset. Jag vill bara gosa in mig i honom och mysa järnet. Mmmm.

Jens är världens bästa. Han skapade "kärleksringen", där han omslöt mig och vips var den zonen kärleksringen. Bästa grejen! Älskar honom.

Skål!

Alltså..vilket vecka! Jag hade glömt hur väl man ändå klarar sig utan sömn. Man liksom speedas upp av bara farten att man inte ens kan sova när man väl kan. Man ligger och tänker om klockan verkligen har ringt, eller om jag lyckats försova mig brutalt, det känns ju så sent! Sen kikar jag på klockan och ser hur den tickar sakta sakta och det är flera timmar tills jag måste upp. Sedan vaknar jag igen, vettskrämd av tanken av att ha försovit mig och tänker att herregud nu måste ju klockan ändå ha ringt, det känns som att det är jättesent? Sen kikar man på klockan igen och det har gått 5 min. Så håller det på tills man halvsomnar någorlunda och väcks av väckarklockan. Sen snoozar man i 10 min..

Eftermiddagarna kan kännas lite sega sådär, jag kan drabbas av brutal matkoma. Noll minne, jag skriver upp allt och upprepar rätt elementära ord som om jag vore efterbliven. Sedan tar jag en kaffe och skakar av mig sömnruset och några timmar senare är det dags igen! Jag kör på, inga konstigheter. Klockan börjar ticka mot riktigt sena timmar och man tänker att fan, man borde ju ändå vara trött som varit vaken sedan 03.00? Men då är man ändå så upp i varv att det bara inte går att somna! Man tänker att äh, nu har jag känt mig seg hela dagen, det är väl inget riktigt trötthetstecken. Klart jag kan vara uppe och se på CSI och massa kul, inga problem! Sen är det ändå dags att somna och man förlorar tidsuppfattningen igen och tror att det är morgon när klockan är 04.00. Jag påminner lite om en 2åring i beteendemönstret! Men det är bara ibland, som tur är..... Jag kan sova jättelänge också och vara riktigt chill, inga problem. Allt går i perioder och är lika roliga, bara det inte är så jämt. Tacka vet jag frilansandet, det är det absolut bästa som någonsin hänt mig! Man tröttnar inte, det är något nytt hela tiden och man får varva vila med full rulle. Sådär lagon efter 2 år i kontakt med branchen kan jag känna att jag börjar få koll på vad jag klarar av och mår bra av. Det känns superskönt, verkligen som att jag gör mig själv världens bästa tjänst. Det är sunt och hållbart och framförallt långsiktigt. Kanske ändå borde yoga lite mer? Äh, det kommer. Som mamma säger efter att ha blivit frälst av boken: Good Enough! Skönt.

Jo, det har ju hänt en del va. Jag har jobbat och festat och jobbat och festat varit på inspelning jobbat ska festa.....Men jag saknar mina polare! Jag ser SÅ fram emot att träffa Hannah imorgon och bara lyssna, inte prata. Lyssna på allt som händer i hennes liv nu när hon ska flytta ihop med Martin och ska plugga sociologi. Jag vill höra allt om hennes finlandsresa och hennes störda möte med Renen (eller var det Älgen?)!

Jag ser så fram emot att åka till Hundby med Katja, och höra allt om hennes teoretiska upptäckter kring relationer, och om hur vaktmästarjobbet går och hur det känns inför att plugga Geografi på universitetet. Jag vill även höra om mötet med alla män från hennes liv som dök upp samma kväll!

Vänner ska man ta vara på, speciellt om de heter Hannah och Katja! De är bäst. Verkligen! Hurra för vänner!

Demokrati

Jag slog upp DN idag efter ett stressfyllt uppehåll på en vecka, och såg en bild på demonstranter på Sergels Torg, som protesterade mot orättvisorna i Iran. Det var så starkt att se så många engagerade och arga demokratiska förespråkare att jag blev alldeles överväldigad. Sedan började jag att läsa. Revolutionsgardet i Iran har alltså hotat att med en "revolutionär konfrontation" se till att demonstranterna i Iran skingras och splittras. Människor har dödats under demonstrationerna av kravallpolisen och Basijmilisen, bara för att de förespråkat demokrati. Jag började gråta.

Vad är det för värld vi lever i? Människor dödas för att de ser orättvisor och vägrar blunda, trots tårgasen och de riktigt farliga hoten demonstranterna utsätts för.

Verkligen all heder och eloge till alla dem som trotsar hoten och makten, och som vågar ryta till ännu högre för varje skott som avlossas. Vilket mod, vilken kraft! Till slut kommer kravallpolisen och milisen att överröstas och få slut på skott. Då är de ingenting längre, och demokratin kan äntligen börja råda och frodas. Leve friden!

Zzz.

Jag kan inte sova. Känns som att jag inte får lämna datorn, även om alla mail är kollade och jag tom. styrt upp mitt fotoalbum på facebook. Jag kan ju inte bara dra och sova? Inte när det är så mycket som ska fixas. Vad jag kan uträtta just nu i skrivande stund vet jag inte, men jag vet att jag inte bara kan dra och lägga mig. Eller hur?

Det skulle kännas jättekonstigt, med så mycket kvar att göra. Samtidigt skulle jag så gärna vilja...bara blunda och dreggla och verkligen njuta av den mjuka kudden mot min kind. Riktigt borra in mig! Dra upp täcket riktigt högt upp till öronen, kura ihop mig. Känna Zorros mjuka päls vid mina fötter och Jens mysiga kropp omfamna mig.

Världen får vänta!

Lättja

Vill ha vill ha vill ha vill ha!

Vädret och vännerna

Promenader är bäst. Speciellt när det regnat lite och energin ligger i luften och bara väntar på att man ska fånga den. Jag blir pigg och glad och alldeles sprudlande!

Sen är det alltid skönt att få röra på sig efter alltför många timmar framför datorn med det magiska ljuset som man automatiskt dras till, vare sig man vill det eller inte.

Jag läste en intressant artikel i DN häromveckan om varför man så lätt fastnar framför tv:n - människan har en inbyggt instinkt att hålla utkik så länge saker i ens omgivning är i rörelse. Man kan inte slappna av och se bort innan allt har lugnat ner sig - vilket det aldrig gör i en tv. Man matas och matas med information och rörelse som våra primitiva hjärnor måste vakta. Snacka om evighetsprojekt!

Jag kom på en rolig idé som inte är så nyttig men antagligen rätt uppskattad - en alldeles egen youtube-kanal som går dygnet runt! Så kan man alltid zappa in och kolla in senaste nytt. Snacka om fri information! Men som sagt, så kan det inte vara bra för mänskligheten. Skit i vad jag sa!

Nu klipper vi min slutfilm, Spillror, och jag måste erkänna att jag känner mig mäkta stolt. Min första dialogfilm och så får den fin kritik i klassen och funkar på rätt bra, om jag får säga det själv. Det känns jättebra!

Det är en rätt skön känsla att bli hemmablind på ett projekt, och sedan förlita sig på andras genuint positiva reaktioner. Då vet man att man är helt klar, när man börjar undra vafan man håller på med och ställer sig likgiltig till sitt projekt. Så länge inte andra känner likgiltighet så vet jag att den är bra. Min ena film, kallad "Prata inte om det", visades i NUFF- en filmfestival i Norge! Hurra! Precis när jag började bli hemmablind, dessutom. Det känns otroligt kul, med tanke på vilket viktigt budskap den filmen har och vilken hög kvalité filmen håller på alla plan. Där kan vi snacka samarbete mellan regi, foto, skådespelare och övrigt team!

Jag saknar Katja. Jag öppnade mitt köksskåp igår och råkade se ett recept som Katja skrivit till mig och som jag satt upp för hundra år sen. Jag insåg hur himla länge hon har varit borta, och hur mycket jag saknar henne. Jag är rätt bra på att förtränga och tänka att det bara är tillfälligt, men någon jävla måtta får det vara. 6 månader är för mycket! Jag har samlat på mig alltför många tankar och teorier som varit avsedda för Katja, att jag känner en genuin tomhet inom mig. Det blir inte bättre av att Katja är den enda vännen jag avser just dom tankarna till. Jag är så glad för hennes skull, att hon har fått uppleva så mycket nytt och härligt i Sydamerika! Jag vill höra allt när hon kommer hem, vilket är snart tack och lov.

Och här har vi världens bästa hund. Zorro, min sedan 9 år tillbaka trogna vän. Helt fantastisk. Hans ögon lyser på ett så genuint, äkta sätt när han är lycklig över hans nya boll eller att jag äntligen kommit hem. Hurra! Han snarkar så djupt och sött och när han går vickar hans lilla rumpa fram och tillbaka medans han luktar nyfiket efter nya spännande dofter i buskarna. Han kan hoppa hur högt som helst, och i somras lärde han sig att hoppa i vattnet efter en pinne direkt från bryggan! Bra jobbat för en hund som har varit rädd för vatten.

Han har varit på äventyr i sina dagar, Zorro. Alltifrån isen som sprack under honom en vinter, till att han som 2-åring obekymrat rymde från bilden och korsade en motorväg letandes efter mig. Han har fått höften ur led när en ivrig stor valp hoppade in i honom, och får ibland infall där han bara MÅSTE upp i mitt knä. Inget snack om saken! Då plockar jag upp honom och gosar in mig i hans varma mjuka päls och lyssnar till hans höggljudda snarkningar och njuter av varje andetag. Han är bäst.

Kärlek

Snart går jag ut Kulturamas filmproduktionslinje, som jag var så glad och uppspelt över att få börja för 2 år sedan. Mycket har hänt - jag har en alldeles underbar pojkvän, min syrra ska gifta sig, och jag har gjort 4 filmer jag är stolt över.

Jag tror fan inte jag hade pallat en total omställning till filmlivet utan Jens. Jag har honom att tacka för mycket.

Han är så jättesnäll och söt och fin. Han luktar gott och är sjukt begåvad och det absolut bästa med det hela är att jag älskar honom. Jättemycket! Han har lärt mig att älska. Det skulle ju suga om han var bäst och så ville inte jag ha honom. Jag ser det hända hela tiden - folk tycker inte att de förtjänar det bästa och därför faller de inte för de bra typerna, utan de som bekräftar deras redan dåliga självkänsla. Det är en ständig process, självkänslan. Man måste ha den inom sig, man kan inte leva på andras omdömen om vem man är.

Vi var på nylanseringen av Sebastians hårproduktserie för några dagar sedan, där en massa långa snygga supermodeller sprang omkring halvnakna i en loge sprängfylld med hårspray och stressade producenter. Jag kände mig LITE malplacerad, och just då vände sig Jens mot mig och log och sa fan vad snygg jag är. Där har vi kärlek! Han filmade omgivningen utan att blinka, och bara susade förbi alla skönheter med sitt jobb i fokus. Fantastiskt! Han är så omedveten om hur bra han är. Allt är så självklart för honom. Jag räknar inte med något. Därför blir jag alltid så glad när han helt uppriktigt och ärligt kramar om mig och pussar mig på pannan. Tryggt.

Katja skrev ett citat från "My blueberry Nights" i sin blogg om att man lär känna sig själv genom andra. Jag håller med. Andra människor drar fram olika egenskaper hos en själv. Jag tycker verkligen om den person jag blir med Jens. Hurra!

Det bara susar på med jobb. Från musikvideo med demonregissör med 2 meter lång pinne i röven till slutfilm med Linus Wahlgren till långfilm med zombier och ninjor! Sjukt kul. Dessutom är jag med och utvecklar säljmetodik för SJs ambassadörer.

Jag har börjat röka mycket och småäta för att saker inte ska kännas övermäktiga. Inte bra! Det skulle bara sluta med att jag blir ett tjockt cancerfall.

Därför ska jag börja träna när jag får min första frilans-lön utan csn, och dessutom ska jag köra yoga i vardagen! Så kommer ni se en pigg, frisk och hälsosam Kirke.

Det var morgon och jag var på väg till skolan. Förskolebarn sprang runt mig, fyllda av den kraft som vårsolen ibland skänker oss när den känner för det. Jag hörde någon ropa och vände mig om. Men det var inte mig som den lilla flickan med flätorna ropade efter. Det var hennes vän som gick framför mig som var så efterlängtad att flickan måste skrika sig hes av glädje. Flickan med flätorna sprang ikapp sin vän och de sprudlade tillsammans och skrattade och gick sellis till skolan, som varje dag.

Jag såg mig omkring och insåg att ingen ropade efter mig. Det var när jag var ett barn som någon sprang ikapp mig, och skrek sig hes av glädje av att träffa mig för att jag varit så efterlängtad. Någon som jag kunde sprudla tillsammans med och skratta och gå sellis till skolan med varje dag.

Jag kände en stark längtan efter att vara ett barn igen.

Försoning

Jag är rätt hemsk.

Mina karaktärer är alkoholister, misshandlare, pedofiler och transvestiter.

Mina lärare ber mig att hämta inspiration från mig själv, för att det är lättare att få det att kännas verkligt då.

För mig är det tvärtom!

Jag måste så långt ifrån min egna verklighet som möjligt. Min verklighet är jag ju helt uppe i, det är omöjligt att se mig själv utifrån.

Det är så mycket lättare att beskriva någon annans verklighet, och leva sig in i det istället. Då kan man ta ut svängarna, vara gränslöst kritisk och samtidigt verklig.

Jag håller på och skriver ett psykologiskt maktspel mellan en mor och sin nyss hemkomna son. De har så mycket outtalat med varandra, som efter en middag och en bränd paj bara måste fram från mattans botten. Hur mycket de än försöker sopa.

Frågan är vad de vill säga varann? Vad händer när de sagt det? När alla missförstånd och känslor kommit fram. Sen då?

Han har varit bråkig, hon är alkoholist. Han vill visa att han har förändrats, hon vill bli en bättre mor. Pajen är förstörd, hon bryter ihop. Han försöker trösta, men blir till slut förbannad över hennes självömkan. Hon skriker att inget duger, han skriker att hon misslyckas med allt. De lugnar ner sig, inser att de är varandras allt. De behöver varandra. De börjar sopa upp pajen. SLUT.

Bra? Hell yeah.

Vårkänslor

Jag går på Götgatan med lätta steg. Solen tar sig blygsamt genom gatorna. Allt för att göra oss gråkalla, deprimerade vandrande vinterberg medvetna om att ljuset är på väg. Strålarna tinar mina kalla stela kinder, och jag blundar av välbehag. Jag njuter. Solen tackar för sig, men lämnar mig med en känsla av att den återkommer alldeles snart igen.

Nu, kära vänner, är det vår.

Vårvindarna gör sig till känna alltmer, och jag är alldeles betagen av vårkänslor.

Även om det är mycket just nu, gör det mycket att veta att vi går mot ljusare tider. Det gör det lätt att hålla bollarna kvar i luften!

Frihet.

Det här med blogg var ju riktigt skoj.

Jag förstår vågen! Även om man riskerar att bli offentligt hängd, så är det fan så befriande att få sin egen sfär i den virtuella världen, där allt är på mina villkor. Jag bestämmer när jag ska skriva mer, och vad jag ska skriva. Om jag vill skriva. Så skönt!

Skrivkramp

Mmmm. Dags att prestera.
Visa vad du går för.
Dags att ta världen med storm.
Gör ingen besviken nu.
Du har allas ögon på dig.

Ingen press.

Äntligen!

Nu har jag mitt alldeles egna forum där jag kan få ut min frustration och där jag kan dela med mig av allt det jag brukade skrika på Internationella Kvinnodagen och 1 maj-tåget. Nu när vi går mot nya tider och demonstrationerna börjar dö ut, så får jag ta till den virtuella pennan och gilla läget.

Sen är det ju alltid skönt att få skriva loss lite, även om det inte alltid handlar om världspolitik och samhällets orättvisor.
Detta får alltså bli ett forum bestående av ett saligt potpurri av allt det jag vill dela med mig av.
Hurra!