Jag går på Götgatan med lätta steg. Solen tar sig blygsamt genom gatorna. Allt för att göra oss gråkalla, deprimerade vandrande vinterberg medvetna om att ljuset är på väg. Strålarna tinar mina kalla stela kinder, och jag blundar av välbehag. Jag njuter. Solen tackar för sig, men lämnar mig med en känsla av att den återkommer alldeles snart igen.
Nu, kära vänner, är det vår.
Vårvindarna gör sig till känna alltmer, och jag är alldeles betagen av vårkänslor.
Även om det är mycket just nu, gör det mycket att veta att vi går mot ljusare tider. Det gör det lätt att hålla bollarna kvar i luften!
No comments:
Post a Comment